..på nästan två år från bloggen. Men nu är jag kanske tillbaka? Jag har saknat att skriva på datorn eftersom jag numera mest skriver i min bullet journal. Smart grej detdär. 

 

Idag är det dag sexton sedan jag lämnade in min telefon på reparation. Jag hade spräckt skärmen och blev sedan en kväll väldigt arg och kastade bort telefonen sådär som jag brukar göra. Men med sprucken skärm så klarade den inte riktigt av det, så skärmen la av helt. Hehe. 

 

Dessa sexton dagar har varit spännande. Det är helt ärligt SÅ SKÖNT utan telefon. Jag har varit beroende i många år och plockat upp telefonen varannan minut, för att bli påverkad av omvärlden. När man inte längre blir det så blir det att man lever i nuet, på ett helt annat sätt. 

 

Å andra sidan är det ju ganska jobbigt att aldrig kunna kontakta någon när man är hemmifrån, att behöva bestämma en tid och en plats för att kunna möta någon (och lita på att personen dyker upp). En vän kom förbi på dag fjorton och frågade om jag hade tagit mitt liv. Undrar hur många som tror det? Jag har alltså inte ens tillgång till min messenger, så kontakten försvann väl plötsligt där för många. 

En till grej som gör det krångligt är att jag inte kan ringa myndigheter, och inte heller skriva eftersom jag inte har ett bank ID att logga in med. 

 

Tänk vad skönt det var förr när hela ens liv inte slutade fungera för att man förlorade sin mobiltelefon. 

 

Värt att nämna är att reparationskillen sa att det skulle ta en vecka, och en vecka utan kändes inte så jobbigt så jag brydde mig inte om att skaffa en extratelefon. Hade de sagt tre veckor från början så hade jag definitivt tänkt annorlunda, så skäms på dem! 

 

Nu skall jag kila ut i köket och tillaga fattiga riddare.